Rocken eller den sociala webben?

Helgen den 13 till 15 augusti är valet glasklart oavsett vem jag frågar. Majoriteten säger: klart du ska åka till Way Out West. En liten skara SSWC-frälsta säger att allt annat än båten till Tjärö vore vansinne.

…två olika sorters magi.

Det handlar om valet mellan att imponerat kolla en ljusrigg noggrant monterad för att sprida strålar över en artist som ger oss musiken genom ett PA hängt i en motor som ser himla liten ut för att kunna bära 250 kilo. (Ja, där förstod du att jag är scentekniknörd också).
Magin inträffar när bandet du älskar plötsligt levererar just den låt du längtat efter att känna som basvågor in i bröstet och strömma genom resten av kroppen. Eller att som ifjol höra de två änglarösterna i First Aid Kit och skymta dem i indigoblått ljus genom sidoingången till en hopplöst proppfull Annedalskyrka med regnet strilande ner i hårfästet. Att bara få en glimt och en vindpust ljud gjorde upplevelsen starkare och mer eftertraktad.
Och så har vi det andra valet: att tälta med laptop och Sveriges främsta journalister, strateger, utvecklare och skarpa hjärnor på området social webb. Tjärömagin handlar om att sätta upp en liten lapp med krokigt skriven text som lockar till en unconference-session om ett ämne på en klippa vid en vik i det fria – och få respons.
Ifjol behövde jag inte välja. Då fick jag först musiken och någon vecka senare formulerade jag och min frilanskollega en sessionpitch på en lapp, stämplade lappen ”Barbro” med vår rosa stjärna och placerade den i en godtycklig lucka 16.30 på lördagen. När det var dags hörde vi pumpande loungemusik strömma från Veidekke-tältet och burkarna öppnas. Vi insåg att det var dags för campets snackis: lanseringen av Twingly Channels ackompanjerad av bjudöl. Vi lommade bort till vår klippa under eken och tänkte att kollaborativ journalistik, tja det får vi nog diskutera för oss själva.
Sedan hördes snabba steg frasa genom ängsgräset bakom oss. Anders Mildner, med en Twinglyförsedd öl i handen, gick ikapp, slog sig ner och delade med sig av tankar och frilanserfarenheter som sedan har hjälpt till i byggandet av ett journalistkollektiv i Malmö och att jag och Charlotte Lundqvist nu är publicerade författare till Hippa svenskars guide, ett projekt som vi gjorde just tillsammans.
Bland fåren och ekarna finns också historien om en ung och duktig grafisk designer som tappade orken sent på fredagskvällen och skulle gå och lägga sig i militärtältet. Samtidigt som han öppnade sovsäcken hörde han genom tältduken: ”Alfred, vi är några som tänker bygga en ornitolog-app. Vi skulle behöva dig här”. Han stängde sovsäcken igen, tog datorn och lämnade tältet.
Det blev ingen ornitolog-app men nu jobbar han i gänget som håller på att bära frukt med projektet Kvittar.
Dessa är bara två av säkert 286 exempel på företagsberättelser som byggdes i den soldränkta magin på Tjärö. Ja, superlativen haglar fortfarande ett år efter succépremiären (räknar till fyra ”magi” hittills i texten) och det var också minnet av den magin (fem) som fick mig att sitta och svettas vid en skärm med bankkortet i ett fast grepp och hoppas på biljett till årets upplaga. Jag fick tag på biljetten och jublade på Twitter.

… sedan mindes jag musiken.

En konspiratorisk nerv börjar rycka vid tanken på att Thomas och Kristin valt datumet för att sålla agnarna från vetet. Är du med oss eller mot oss?
Jag är hemskt ledsen campers, men i år är jag vetet som böljar vid en scen i Slottsskogen, som riskerar att piskas av regn och slås ner av leran och besvikelsens lie.
Jag väljer rocken av en väldigt enkel anledning. Att jag egentligen inte behöver välja. Kärleken och de smått magiska (sex) idéerna, nya samarbetena, fårmockorna, API:erna och badbilderna kommer att nå mig även om jag inte är där. Twitter, Flickr, Facebook, Gowalla, WordPress, Foursquare m.fl är i det här fallet pålitliga postiljoner för budskap om vad som händer på ön.
Om det är någonting jag lärt mig förra året och litar på till hundra procent så är det att SSWC aldrig blir en klick för inbördes beundran som ser campet som en intern angelägenhet. Alla som är intresserade är välkomna att tillföra någonting utifrån sin förmåga och kunskap och alla delar samma önskan om att sprida detta vidare i alla möjliga plattformar. Och även de mest kända profilerna delar stunden med rookies och entusiaster. Oavsett om det är Anders Mildner som snackar frilansverksamhet eller Jocke Jardenberg som blir kvalitetsstämplad med ”Barbro” på ena armen efter en tidig öl (i stämplarens strupe då alltså).
I skrivande stund är @nepplet glad över att få min plats på SSWC. Och jag ser fram emot att få webb- och iphoneläsa, liveströmma, poddhöra och se allt som händer under årets, är jag övertygad om – magiska – SSWC (sju).
Och om någon läser detta därute på ön (eller innan för den delen) och vill ha med mig i ett snack om populärkultur, journalistik, musik och sociala medier eller bara vill höra det senaste från Way Out West så haffa mig på Twitter. Jag lovar att leta upp närmsta klippa och/eller ek i Slottsskogen så styr vi upp någon slags länksession. Det blir maaaaagiskt! (Åtta!)

Rock’n’webb!

/@Kixet