Populärkultur som livsterapi

De senaste månaderna har jag dejtat en asgullig, lite yngre kille som inte på pappret uppfyller min checklista för val av livspartner (typ trummis, mörkhårig, smal, journalist eller annat inom media, svår men charmerande och som utmanar mitt jaktbehov). Duktiga Karin Arbsjö fick mig att minnas min gamla älsklingsserie Mitt så kallade liv och jag insåg att jag fortfarande blir förälskad i alla Jordan Catalanos här i världen. Snart trettio och mitt beteende i kärleksrelationer har alltså inte utvecklats sedan högstadiet. Uppmuntrande.

Häromdagen krisade jag ur och gjorde slut med den asgulliga killen. Drog en harang om att vi var på olika skeden i livet och att jag känner mig luttrad, livshärjad och smågalen. Jag lyckades just sätta popkulturella ikoner på min syn på förhållandet när jag pratade med en vän nyss. I mitt huvud är det lite som att Michael Cera skulle vara i händerna på Edina i Absolutely Fabulous.

Men tänk om jag och fina killen kanske kanske är Michael Cera och Ellen Page (inte tonårsföräldrar) men bara gulliga och tuffa och spelar gitarr ihop. Tänk vad popkultur kan göra för människans upplysning!

 

Vad är konst?

För några veckor sedan åkte jag till mässan Art Copenhagen för att göra reportage till P3 Populär. Hade med mig frågan: kan vad som helst bli konst? och kan man förgylla en bajskorv och sälja den för en miljon? (Tack Jesper Engström för hjälp med kroken). Bland annat galleristen Marina Schiptjenko svarade så här.

Frågan dök upp i mitt huvud igen i kväll när jag lyssnade på Glassers Apply EP och hittade ett överblivet passepartout som fläckats ner med rödvin under fredagens inflyttningsfest i min nya lägenhet. En halvtimme senare: Glasser + mer vinskvätt + fruktoskladdig saft från lime + blod från min lillfingerknoge + ett vykort från Tacheles =

Konst eller trams? Fick bilden högre eller lägre värde genom min inramning? Skitnödigt eller intressant? Spelar det nån roll att jag har noll poäng konstvetenskap? Frågor som drabbade mig en söndag kväll.

Rocken eller den sociala webben?

Helgen den 13 till 15 augusti är valet glasklart oavsett vem jag frågar. Majoriteten säger: klart du ska åka till Way Out West. En liten skara SSWC-frälsta säger att allt annat än båten till Tjärö vore vansinne.

…två olika sorters magi.

Det handlar om valet mellan att imponerat kolla en ljusrigg noggrant monterad för att sprida strålar över en artist som ger oss musiken genom ett PA hängt i en motor som ser himla liten ut för att kunna bära 250 kilo. (Ja, där förstod du att jag är scentekniknörd också).
Magin inträffar när bandet du älskar plötsligt levererar just den låt du längtat efter att känna som basvågor in i bröstet och strömma genom resten av kroppen. Eller att som ifjol höra de två änglarösterna i First Aid Kit och skymta dem i indigoblått ljus genom sidoingången till en hopplöst proppfull Annedalskyrka med regnet strilande ner i hårfästet. Att bara få en glimt och en vindpust ljud gjorde upplevelsen starkare och mer eftertraktad.
Och så har vi det andra valet: att tälta med laptop och Sveriges främsta journalister, strateger, utvecklare och skarpa hjärnor på området social webb. Tjärömagin handlar om att sätta upp en liten lapp med krokigt skriven text som lockar till en unconference-session om ett ämne på en klippa vid en vik i det fria – och få respons.
Ifjol behövde jag inte välja. Då fick jag först musiken och någon vecka senare formulerade jag och min frilanskollega en sessionpitch på en lapp, stämplade lappen ”Barbro” med vår rosa stjärna och placerade den i en godtycklig lucka 16.30 på lördagen. När det var dags hörde vi pumpande loungemusik strömma från Veidekke-tältet och burkarna öppnas. Vi insåg att det var dags för campets snackis: lanseringen av Twingly Channels ackompanjerad av bjudöl. Vi lommade bort till vår klippa under eken och tänkte att kollaborativ journalistik, tja det får vi nog diskutera för oss själva.
Sedan hördes snabba steg frasa genom ängsgräset bakom oss. Anders Mildner, med en Twinglyförsedd öl i handen, gick ikapp, slog sig ner och delade med sig av tankar och frilanserfarenheter som sedan har hjälpt till i byggandet av ett journalistkollektiv i Malmö och att jag och Charlotte Lundqvist nu är publicerade författare till Hippa svenskars guide, ett projekt som vi gjorde just tillsammans.
Bland fåren och ekarna finns också historien om en ung och duktig grafisk designer som tappade orken sent på fredagskvällen och skulle gå och lägga sig i militärtältet. Samtidigt som han öppnade sovsäcken hörde han genom tältduken: ”Alfred, vi är några som tänker bygga en ornitolog-app. Vi skulle behöva dig här”. Han stängde sovsäcken igen, tog datorn och lämnade tältet.
Det blev ingen ornitolog-app men nu jobbar han i gänget som håller på att bära frukt med projektet Kvittar.
Dessa är bara två av säkert 286 exempel på företagsberättelser som byggdes i den soldränkta magin på Tjärö. Ja, superlativen haglar fortfarande ett år efter succépremiären (räknar till fyra ”magi” hittills i texten) och det var också minnet av den magin (fem) som fick mig att sitta och svettas vid en skärm med bankkortet i ett fast grepp och hoppas på biljett till årets upplaga. Jag fick tag på biljetten och jublade på Twitter.

… sedan mindes jag musiken.

En konspiratorisk nerv börjar rycka vid tanken på att Thomas och Kristin valt datumet för att sålla agnarna från vetet. Är du med oss eller mot oss?
Jag är hemskt ledsen campers, men i år är jag vetet som böljar vid en scen i Slottsskogen, som riskerar att piskas av regn och slås ner av leran och besvikelsens lie.
Jag väljer rocken av en väldigt enkel anledning. Att jag egentligen inte behöver välja. Kärleken och de smått magiska (sex) idéerna, nya samarbetena, fårmockorna, API:erna och badbilderna kommer att nå mig även om jag inte är där. Twitter, Flickr, Facebook, Gowalla, WordPress, Foursquare m.fl är i det här fallet pålitliga postiljoner för budskap om vad som händer på ön.
Om det är någonting jag lärt mig förra året och litar på till hundra procent så är det att SSWC aldrig blir en klick för inbördes beundran som ser campet som en intern angelägenhet. Alla som är intresserade är välkomna att tillföra någonting utifrån sin förmåga och kunskap och alla delar samma önskan om att sprida detta vidare i alla möjliga plattformar. Och även de mest kända profilerna delar stunden med rookies och entusiaster. Oavsett om det är Anders Mildner som snackar frilansverksamhet eller Jocke Jardenberg som blir kvalitetsstämplad med ”Barbro” på ena armen efter en tidig öl (i stämplarens strupe då alltså).
I skrivande stund är @nepplet glad över att få min plats på SSWC. Och jag ser fram emot att få webb- och iphoneläsa, liveströmma, poddhöra och se allt som händer under årets, är jag övertygad om – magiska – SSWC (sju).
Och om någon läser detta därute på ön (eller innan för den delen) och vill ha med mig i ett snack om populärkultur, journalistik, musik och sociala medier eller bara vill höra det senaste från Way Out West så haffa mig på Twitter. Jag lovar att leta upp närmsta klippa och/eller ek i Slottsskogen så styr vi upp någon slags länksession. Det blir maaaaagiskt! (Åtta!)

Rock’n’webb!

/@Kixet

Inspirerar

I bland är det så enkelt att göra någon glad och tacksam. Och samtidigt få tillbaka i form av gåshud. Lilla jag har nått en plats där jag inspirerar andra journalister. Ok, jag ska förklara. En gammal journalistkollega från sommaren på Sydsvenskans Lundaredaktion ska börja frilansa. Hon frågade om lite tips. Jag plockade fram allt som jag samlat på mig från mina kreativa dejter på Södra Esplanaden, under ett magiskt och generöst samtal med Anders Mildner på en klippa på Tjärö och från min än så länge korta men intensiva och skithäftiga tid med Barbro. Och skrev:

Hej!!

Allt är väl med mig förutom ännu en höstförkylning. Men det är smällar man får ta.

Tack för peppen om Barbro!! Vi är väldigt stolta över vårt projekt och att vi nått så långt som till ett färdigt kontor med 11 driftiga journalister, fotografer, översättare och en arkitekt. Spångatan 30E is the place to be!

Kul att du bestämt dig för att frilansa. Det är bara att ta ett djupt andetag och hoppa från trampolinen! Men mitt bästa råd är faktiskt att hitta någon att ta i handen och hoppa tillsammans med. Det var så jag började, och faktiskt så Barbro kom till.

Jag och Lotta, som jag nu skriver boken med (lämning siste november) satt och spånade i våras om att göra ett jobb om Twitter. Skulle jag göra det, eller hon? Eller kanske tillsammans?

Så blev det! Vi gjorde en intervju och det blev en sida om Twitter och kändisar i ELLE. Taskigt betalt men det blev dubbelt så bra som om vi hade gjort det var för sig, är jag övertygad om.

Anders Mildner sa också det under ett samtal på Sweden Social Web Camp i somras. Är man två journalister som åker på reportageresa tillsammans så kan man göra dubbelt så mycket. Ett jobb kan bli en intervju, ett rep, en krönika, ett radiojobb. Man delar på utgifterna och intäkterna.

Jag tror stenhårt på att kollaborativ journalistik är framtiden! Att bolla fram saker tillsammans, i olika arbetsgrupper, jobba noded.

Annars är det ju det självklara att samla på dig idéer och bara sälja, sälja, sälja. Skicka tre mejl för mycket! Köp tidskriftsboken för att få koll på vilka tidskrifter som finns. Hur många som helst. Kundtidningar och facktidningar pröjsar bäst. Sälj vidare, jobba om, gör fler vinklar på en och samma grej.

OCH – se till att hitta nån som kan sköta din bokföring billigt för det är fan i mig det enda riktiga helvetet med att frilansa. Huuu!

Mer… Hmm…

Jo, du kan också kika på Södra Esplanadens grejor.

Mitt eget frilansande ligger till stor del nere nu förutom boken eftersom jag webbar på heltid på skånskan till och med siste februari. Men efter det är min plan att köra stenhårt på tre spår: nöje och musik med fokus på recensioner, lite inredning och livsstil samt social webb och ny teknik och roligt entreprenörskap.

Lycka till nu och hoppas att vi ses snart!

Kram,
Christin

Jag fick otroligt mycket glädje och tacksamhet tillbaka. Känns fantastiskt!

Jag vägrar

…lämna ytterligare en blogg att multna sönder på relationskyrkogården. Det har hänt mycket på sistone. Kollektivet Barbro har fått ett hem på nätet och har förhoppningsvis snart ett hem på riktigt på Spångatan 30.

Jag har haft sommarens kanske bästa helg på sswc, där Barbro gjorde intryck och avtryck och fick ett gäng nya webbiga och härliga vänner.

I går kväll samlades tre fjärdedelar av Barbro och ett gäng unga, duktiga och driftiga journalister över en öl på Möllan för att prata ihop oss om att sitta tillsammans i lokalen. Den gemensamma nämnaren i presentationerna så här någon vecka efter sommarvikariatens slut var: ”hej, jag är journalist och tjänar inga pengar”. Förhoppningsvis kan vi alla peppa varandra framåt och uppåt genom att dela yta, erfarenheter, kontaktnät och uppdrag.

Om detta höll jag, Lotta och Katarina en Pecha Kucha i onsdags. Det gick jättebra!

Men även om folk i min bekantskapskrets inte blir rika på sina gärningar just nu så har de definitivt spännande saker på gång. Magasinet Novells nollnolltalet.se är en riktig snackis och en intressant sajt, om än med lite under konstruktion-utseende. Via spotify har jag nu tillgång till en rad grymma spellistor med 00-talets bästa enligt en rad musikprofiler, djs och tyckare.

Jag har 118 dagar på mig att sammanfatta mina egna 100 bästa ur detta decennium. Listskapande är ångestbildande, men jag får väl ge det ett försök.

Vilse i en storstad

”Gå vilse, det är det bästa sättet att upptäcka en stad.” Där har du kontentan i min radiokrönika som sändes i P3 Planet de 10 augusti. Lyssna på min debut i Sveriges Radio här. Inslaget är först ut i programmet.

Sveriges radio-debut i kväll

Ratta in P3 och lyssna på P3 Planet klockan 18 i kväll. Först ut i programmet sänds en krönika om min kärlek till storstäder som jag spelade in i våras innan jag började på skånskan. Att göra saker för Planet är mitt sätt att väcka radiomakandet till liv igen efter två års frånvaro. Lämnar man studierna och Lund så lämnar man också Radio AF, vilket jag gjorde 2007 när jag var färdig journalist. Läs mer om kvällens sändning på programmets hemsida.

Du måste lyssna!